Hypnos är ett förändrat medvetande tillstånd och terapin är arbetet vi utför under hypnosen.
Hypnos är ett tillstånd av djup avslappning, då kroppen får vila och vi får tillgång till vårt undermedvetna eller övermedvetna.
Hypnos är ett fullständigt normalt, icke magiskt fenomen med förutsägbara verkningar.
Att vara i hypnos innebär inte att man sover och är helt omedveten om vad som pågår, tvärtom, man är medveten om allt som sker och tillåter sig en djupare vila.
Ordet hypnos kommer från den grekiska guden hypnos – den sovande guden, men det är endast kroppen som sover under hypnos, inte medvetandet.
Vi är inte tankevarelser, utan känslovarelser. Känslan vinner alltid över tanken när de står i motstånd till varandra. Genom hypnos kan tanke och känsla sammankopplas och då kan blockeringar förlösas.
Hypnos är som att köra ett virusprogram på datorn, där vi har chansen att omprogrammera och avprogrammera det som inte passar på vår hårddisk.
All hypnos är självhypnos eftersom den sker genom klientens vilja.
Ingen kan heller någonsin förmås att göra saker mot sin vilja under hypnos.
Man är medveten och har kontroll hela tiden och alla med normal intelligens och koncentrationsförmåga kan erfara det hypnotiska tillståndet.
Referenser från klienter
” Under hypnosen snubblade terapeuten på några ord och jag kände hur jag blev full i skratt.
Det roliga var att trots att jag skrattade ihjäl mig inombords så yttrades inget av detta i min kropp. Läpparna rörde sig inte en millimeter trots att jag asflabbade inombords eftersom att kroppen var bortkopplad från mitt sinne. ”
” Jag kunde ana den fantastiska känslan att bli fri från kroppen då jag lämnade den för en stund och svävade upp bland tallarna. Det var en så skön och lätt känsla att koppla bort det fysiska och bara vara att mitt jordiska medvetande gärna hade lämnat kroppen för alltid. ”
” Under hypnosen var det som att hjärnan äntligen fick vila lite. Tankarna kom i snigelfart och det var till och med möjligt att ”leka” med dem på vägen. Det var ungefär som att det fanns tillräckligt med ”tid” att jonglera med dem innan man väl tog tag i dem och faktiskt fullbordade att tänka tanken. Tanken kunde liksom ligga där och vänta tills jag fick lust att plocka upp den.
Ett tag frågade jag till och med mig själv vad jag skulle tänka på näst, men när jag upptäckte att det var helt tomt, att inga tankar kom, så fick jag säga åt mig själv att tänka på det senare eftersom det inte fungerade i detta ögonblick. ”
